"Körd" av Barbara Ehrenreich
Det här fick följa med hem från bibblan enkom för att hennes "Barskrapad" gjorde mig så förbannad när den kom.
I "Körd" undersöker Ehrenreich hur det är att vara arbetssökande tjänsteman. Hon gör som i tidigare böcker, skapar sig en identitet av arbetssökande och lever "under cover" under en begränsad tid och dokumenterar under resans gång. Den här gången är hon PR-nissa som efter att ha frilansat vill känna gemenskapen på ett företag.
Så hon anlitar coacher, läser böcker, registrerar CV:n på hemsidor, åker på mässor och konferenser för arbetssökande och spenderar runt 9 månader med att söka jobb. Utan att få ett enda. Eller jo, hon blir kallad till en "intervju" till ett jobb hon är oerhört överkvalificerad för. Annars går hennes dagar ut på att söka jobb, slipa på CV:n, nätverka, åka på konferenser, söka jobb, söka jobb och söka jobb.
Hon ger en rätt hopplös bild av medelklass-USA. Uppgivna arbetssökande; coacher som tar hänsynslöst betalt för att förmedla kontakter och ge råd; ekonomiska trassligheter och en uppsjö av författare, gurus och företag som slår mynt av människors vilja att få ett arbete. Det budskap som hon hela tiden möts av är att det är dig det är fel på. Det är ditt fel att du är arbetslös och därför behöver du ändra på dig för att få ett arbete. Strukturella och samhälleliga orsaker till arbetslöshet nämns inte alls, utan all skuld läggs på individen. Som läsare är det lätt att se hur det i kombination med det överflöd av litteratur om att förstå "the corporate world" kan leda rakt ner i depressionshelvetet. Usch, bara att läsa om det verkar lite ångestframkallande, faktiskt...
Och vad är då Ehrenreichs kontenta? Jo, att de arbetslösa tjänstemännen måste gå samman och kräva ändrade villkor i arbetslöshetsförsäkringen bland annat. Så ett gäng deprimerade ska gå samman för att kräva samhällsförändringar? Kanske har jag drabbats av den genomgående håglösheten i boken, men jag tycker det verkar lite tandlöst och faktiskt som ett rätt orealistiskt förslag. Framförallt när det gäller i USA. Å andra sidan har jag inget bättre förslag. So much for constructive criticism!
Det här är en lättläst sidvändare som jag faktiskt skummade mig igenom. Det var intressant, om än dyster läsning, om hur arbetslösheten ter sig i the land of the brave. Och den passar rätt bra ihop med Sennetts "När karaktären krackelerar" som Ehrenreich oxå hänvisar till. Tillsammans målar de upp en bra bild av det kapitalistiska samhället av idag. På ett lättsmält sätt.
Den är lättsmält mer än något annat. Lite tankeväckande, men den känns rätt tunn. Och jag kände mig rätt uppgiven och dyster när den var färdigläst, framförallt för att jag inte gillade Ehrenreichs poäng..
I "Körd" undersöker Ehrenreich hur det är att vara arbetssökande tjänsteman. Hon gör som i tidigare böcker, skapar sig en identitet av arbetssökande och lever "under cover" under en begränsad tid och dokumenterar under resans gång. Den här gången är hon PR-nissa som efter att ha frilansat vill känna gemenskapen på ett företag.
Så hon anlitar coacher, läser böcker, registrerar CV:n på hemsidor, åker på mässor och konferenser för arbetssökande och spenderar runt 9 månader med att söka jobb. Utan att få ett enda. Eller jo, hon blir kallad till en "intervju" till ett jobb hon är oerhört överkvalificerad för. Annars går hennes dagar ut på att söka jobb, slipa på CV:n, nätverka, åka på konferenser, söka jobb, söka jobb och söka jobb.
Hon ger en rätt hopplös bild av medelklass-USA. Uppgivna arbetssökande; coacher som tar hänsynslöst betalt för att förmedla kontakter och ge råd; ekonomiska trassligheter och en uppsjö av författare, gurus och företag som slår mynt av människors vilja att få ett arbete. Det budskap som hon hela tiden möts av är att det är dig det är fel på. Det är ditt fel att du är arbetslös och därför behöver du ändra på dig för att få ett arbete. Strukturella och samhälleliga orsaker till arbetslöshet nämns inte alls, utan all skuld läggs på individen. Som läsare är det lätt att se hur det i kombination med det överflöd av litteratur om att förstå "the corporate world" kan leda rakt ner i depressionshelvetet. Usch, bara att läsa om det verkar lite ångestframkallande, faktiskt...
Och vad är då Ehrenreichs kontenta? Jo, att de arbetslösa tjänstemännen måste gå samman och kräva ändrade villkor i arbetslöshetsförsäkringen bland annat. Så ett gäng deprimerade ska gå samman för att kräva samhällsförändringar? Kanske har jag drabbats av den genomgående håglösheten i boken, men jag tycker det verkar lite tandlöst och faktiskt som ett rätt orealistiskt förslag. Framförallt när det gäller i USA. Å andra sidan har jag inget bättre förslag. So much for constructive criticism!
Det här är en lättläst sidvändare som jag faktiskt skummade mig igenom. Det var intressant, om än dyster läsning, om hur arbetslösheten ter sig i the land of the brave. Och den passar rätt bra ihop med Sennetts "När karaktären krackelerar" som Ehrenreich oxå hänvisar till. Tillsammans målar de upp en bra bild av det kapitalistiska samhället av idag. På ett lättsmält sätt.
Den är lättsmält mer än något annat. Lite tankeväckande, men den känns rätt tunn. Och jag kände mig rätt uppgiven och dyster när den var färdigläst, framförallt för att jag inte gillade Ehrenreichs poäng..
Kommentarer
Trackback