Camillas boklåda

Idag är det hejdlöst synd om mig.

1) Jag är inte på väg till Bokhorornas bokkollo. Ett helt dygn med fellow bokfrälsta vore en sån härlig hösttreat. Precis en sån energikick jag skulle behöva. Men det blev inte så.

2) Jag har inget att läsa. Couplands "Generation X" har jag förvisso kommit en bit in i, men den funkar som pendlingsläsning: lätt att läsa enkvarttjugominuter innan pendlarkoma inträder. Jag är inte jättesugen på att läsa den innan jag ska somna. Den känns för...lättillgänglig. Men min läshög är slut. Ingen Larsson eller Mina som väntar på att få sluka mig och vägra släppa mig ifrån sig, trots att svältdöden grinar mig i ansiktet.

3) Jag F-R-Y-S-E-R! Lägenheten är iskall och mina torgvantar, både de i ull och bomull, är spårlöst försvunna. Jag har garderat mig med med långkalsonger, smurftofflor* och dubbla tröjor.  Mina fingrar blir isigare och isigare ju längre jag sitter här, trots jag med jämna mellanrum värmer de mot både vällingmugg och tekopp. Och ingen finns det här jag kan krama heller. För..

4) Fantastiskheten kommer inte hem förrän på torsdag! Vi har sovit ihop två nätter den här veckan och knappt hunnit kramas alls! Jag trodde han skulle komma hem på söndag och då är torsdag väääldigt långt borta.

5) "Tillsammans är man mindre ensam" som jag och bästa C. hade tänkt se går inte förrän på måndag. Vi var ju biosugna igår redan o den verkar vara en film fylld av precis så mycket värme som man behöver i oktober (se punkt 3 ovan om värme).

Jag tröstar mig med en dejt med bästa C. ikväll. Förhoppningsvis vill hon dricka en massa rödvin med mig. Eller så gör vi något annat. Varmt. Inomhus. Som att se en film. Eller prata. Under varsin filt.

Jag tröstar mig oxå med ett besök på bibblan. Min läshög tog slut för ett par dagar sen och jag inser att jag längtar tills lördagen kommer och jag kan okynnesgå dit. Kan man bli beroende av bibliotek?


*dunsockar. Har ni inte tänkt på hur lika smurffötter de är när man har dem på sig? Åtminstone på mina fötter...

Numera ser ni ett rosa band längst upp till höger på min blogg. Bröstcancer är elakt och ska bort. Köp band (hos Käthes modemecka till exempel. Eller Lindex, ICA eller Apoteket) och stöd kampen ni oxå! (jag hade gärna haft ett blått band för prostatacancerforskningen oxå, i jämlikhetens namn...men ni får tänka er att det sitter ett där ;)

Tack snälla Mie på Absolut Guldkant som hjälpte mig med script!

Update: Alltså, jag har i vanliga fall svårt för välgörenhetskampanjer. Visst är det bra att sjukdomar/orättvisor/utsatta grupper etc. uppmärksammas, men det kan lätt bli att människor betalar för att döva ett dåligt samvete över att man inte ger mer/engagerar sig. Ett lätt sätt att köpa sig sinnesfrid, lixom. Och att ge ska ju vara nåt bra, nåt man gör för andras skull och inte för sin egen (enbart).

(Varför just Rosa Bandet blev ett undantag vet jag inte. Men det kändes bra. Och jag sa upp autogirot till Vi-skogen i våras när jag behövde de pengarna till annat, typ hyra, och nu börjar jag vara vid stadd kassa igen ;)

Hur vore det om vi till exempel gav 20 kr i månaden till cancerforskning? Eller 15 kr till Vi-skogen? En take-awaylatte (eller motsvarande) kan vi väl avvara per månad, eller vad säger ni? Hur har vi det med generositeten egentligen?


(Om vad Vi-skogen gör kan du läsa mer här)