När karaktären krackelerar av Richard Sennett
Sennett diskuterar hur den flexibla, kortsiktigt planerande globala kapitalismen påverkar arbetarna, människorna som drabbas av dess villkor. På ett inte krångligt, men djupgående sätt redogör han för hur kapitalismen förändrats från Adam Smiths dagar och arbetarnas situation med den.
Genom hela boken diskuterar han flexibilitetsbegreppets för- och nackdelar och jag vill aldrig arbeta! Jag vill aldrig hamna i kapitalismens klor och styras av föränderliga och rent av nyckfulla strukturer där jag absolut inte har någon kontroll över min situation.
Han menar att flexibiliteten i grunden påverkar människans karaktär, där hon tvingas bli den ironiska människan för att överleva och inte bli galen. Hon ironiserar över sin egen identitet och situation, eftersom det är det enda sättet att hantera föränderligheten. Han målar fram en bild där identiteten formas av det arbete man har och när arbetssituationen hela tiden förändras och karaktäriseras av allt högre osäkerhet, så blir identiteten också allt mer varierande och instabil.
Han lägger mycket krut på att det är just arbetet som formar vem man är och jag är inte så säker på att det alltid behöver vara så. Jag tänker mig att man skaffar sig andra sätt att manifestera sin identitet när arbetsförhållandena blir osäkrare; stimulerande fritidsintressen t.ex. Man kanske inte presenterar sig som "Camilla, svetsare" utan "Camilla, mc-ordonanns" eller "Camilla, simtränare". En människas identitet är så mycket mer än den personens yrkesidentitet (postmodernist, javisst :). Fast det är klart, många jag känner är vad de arbetar med: fritidsledare, barnmorskor, administratörer, lärare etc. Jag hoppas dock att det kommer att förändras, för att Sennetts bild är fullständigt förödande för identiteten!
Arbetaren blir inte alienerad som Marx påstod, för det hinner han/hon inte i den globaliserande kapitalismens tidsålder- han/hon blir arbetslös/uppsagd först!
I en tid när IT får allt större inverkan på företagen och där allt fler företag agerar på global basis, håller människans förhållande till arbete i grunden på att förändras. Vi kan inte längre förlita oss på livstidsanställningar eller ens tillsvidaredito, utan behovs- och tillfälliga anställningar blir allt vanligare. Arbetet kan inte längre ses som en grund för vår identitet.
Eller: är det en typisk studentinställning? Jag har möjligheten att skaffa mig meningsfulla fritidsintressen som kan visa andra aspekter än min yrkesidentitet. Faktiskt kan ju inte alla det. Fel. Alla GÖR inte det, möjligheter eller inte. Det är kanske jag som är naiv och inte inser hur det EGENTLIGEN ligger till. Högskolesystemet går ut på att skaffa sig en utbildning och det är klart att ens utbildningsår lägger en grund för ens identitet. Man väljer ju en utbildning för att få arbeta med det som intresserar en, så självklart har arbetet stort inflytande på hur man uppfattar sig som person.
Just nu får jag ingen riktigt bra struktur på mina tankar om arbete, men jag behöver i alla fall inte skriva att boken är tankeväckande! Mitt nuvarande jobb gör dessutom att funderingarna blir än mer aktuella.
Hej Camilla
Jag håller just nu på och läser boken och sökte runt lite på nätet. På det viset hittade jag hit.
Det här med identitet är väldigt svårt och komplext. Min erfarenhet av yrkesidentitet är att den är många gånger viktigare än vad man erkänner/tror. För dom som finns väldigt nära spelar den mindre roll, hemma är man mer mamma/pappa/son/dotter än man är sitt yrke. Men ju ytligare kontakter desto ytligare värderar vi varandra. Om Sennett har rätt så ökar ju graden av ytliga kontakter snarare än minskar. Det är en utveckling som skrämmer mycket. Jag vet inte hur stor vurm jag har egentligen för yrkestillhörighet som mått på social status. Men i dockusåpornas tidevarv framstår det ändå som önskvärt att hederligt slit ändå värderas framför förnedring och exponering. Dock vore det väl önskvärt att vi i större utsträckning värderas för vad vi är snarare än för vad vi gör. Tyvärr är det nog omöjligt att göra en sådan uppdelning, vi är vad vi gör och vad vi gör säger mycket om vem vi är.
Det är en märkvärdig bok, trots att jag läst knappt halva följer den med mig hela tiden.
Tack för dina spännande tankar
/Christer
Christer: Det ligger mycket i vad du säger om att de ytliga bekantskaperna förmodligen kommer att öka och att det gör att ens yrkesidentitet blir än viktigare och jag instämmer i att det verkligen är skrämmande. Etiketter tycks bli allt viktigare i en allt mer rörlig värld, just för att underlätta hur vi orienterar oss i den och en behändig etikett för att "kategorisera" människor är ju just vad man arbetar med, eftersom arbetet upptar så mycket av en människas tid.
Ett allt rörligare arbetsliv hade lika gärna kunnat innebära att vi gör som du föreslår och fokuserar på vilka vi är i stället på vad vi gör, men eftersom arbetet och kapitalismen har ett sånt starkt grepp på samhället, så blir konsekvensen ändå att vi klamrar oss fast vid arbetsidentiteten. Om man inte gör aktivt motstånd, förstås.
Tack för kloka tankar :)
fin blogg!
allt bra?
Hej Camilla!
Jag läser på högskolan och är ute efter just den boken på svenska. Den har tydligen utgått ur sortimentet. Googlade på bok namnet å hamnade här på din blogg! Finns det någon möjlighet att du har denna bok kvar och kan tänka dig att sälja den? Har letat överallt! Mvh/Anna