Camillas boklåda

Andra delen av Minas Garnethill-trilogi utläst. Ms O'Donnell kämpar på med nytt jobb, att klara livhanken och ett begynnande spritproblem...eller möjlgen eskalerande spritproblem. Hennes äckliga pappa har återvänt och den övriga familjen tror fortfarande inte på att han är så äcklig, vilket gör att hon säger upp kontakten med alla utom en i familjen. Och till råga på allt försvinner en av tjejerna från the shelter där hon jobbar och Maurie dras förstås in i den härvan.

Sprit, blod, knark, misshandlade kvinnor, regn, snö och kyla är det fullt av i den här boken. Hela boken bara dryper av regn, whisky och fuktig vinterkyla och mitt i allt det ska Maurie försöka överleva. Jag har rätt stor tolerans mot socialt elände i deckare, men det här är faktiskt för svart för mig. Jag vill bara låta Maurie bli varm, nykter, utsövd och få ett vettigt jobb. Eller "bara"...

Det figurerar tvåhundra olika personer, vilket gör det hopplöst att skilja på personerna när boken tjänstgör som pendlingsläsning och jag orkar läsa kanske en kvart varje gång. Det blir rörigt och jag förstår faktiskt inte alla turerna i boken. Vilket då antingen kan bero på min trötthet eller Maureens ologiska agerande.

Eländet och rörigheten till trots, så gillar jag den här boken. Jag gillar hur Mina beskriver eländet. Dessutom vill jag ju veta hur det går för Maureen.. kommer hon bli varm, nykter, utsövd och anställd?