"Det infantila samhället" av Carl Hamilton

Men åååh! Är det nåt ämne man inte ska förstöra genom dåligt skrivande, så är det väl om barn och hur de mår i vårt samhälle! Det ska vara vältänkt, omsorgsfullt formulerat, så att vi diskuterar innehåll och inte form.


Hamilton omintetgör en diskussion av den senare karaktären fullständigt i "Det infantila samhället", eftersom allt krut kommer går åt till att klaga på formen. Hade jag inte vetat bättre (det vill säga hållit den färdiga boken i handen), så hade jag faktiskt trott att det här var ett manuskript, ett färdigt utkast, ett uttdrag ur hans slarvigt ihopskrivna dagbok. Vadsomhelst, bara inte FÄRDIGT!  

Hans tes är att barndomen idag inte finns, utan att barnen hetsas att bli vuxna och han försöker diskutera kring det i en hel bok, men han trasslar bara in sig i långa utläggningar om Rousseaus barndom (som jag antog skulle ha något slags plats i hans argumentation tills jag hade läst mig vidare och ingenting hade hänt! Han bara gick vidare); snudd på alla detaljer om hur hans första barn förlöstes (för att göra något slags poäng om...den moderna mannen/pappan eller var det mamman, eller...äsch); långa och ingående beskrivningar av TV-tablåer en vardag 2003 (!) och detaljerade beskrivningar av TV-program som Big Brother och Temptation Island och andra irrelevantiheter. Han kapar argument och kontextualiserar inte historiska fakta (utan får det till att den enda konsekvensen av att samhället förändrades på 1500-1600-talen var att familjebilden förändrades!). Sen vet han nog inte hur man skiljer på vad som är fakta och vad som är ens egna tankar, för det är fullständigt luddigt i princip överallt.

Och toppar vi det med en MASSA statistik, namedropping av forskare, med namn och titel och hela biddevitten, så har vi "Det infantila samhället" i ett nötskal.

Hade boken varit annorlunda skriven hade jag förmodligen förfasat mig över vad som håller på att hända med våra barn idag, men nu kan jag bara inte. Men nu går all förfasning åt till formen, för det här är något av det värsta jag har läst!

Näe, han Hamilton ska på sin höjd ägna sig åt att förfasa sig privat. För skriva det ska han baske mig inte!

Kommentarer
Postat av: clara

hjälp, det var ord och inga visor :) antar att det inte är ngn ide att jag läser den då? tack i alla fall för en giftigt välformulerad recension.
Kram

Postat av: Mikael

I alla händelser skriver Carl Hamilton mycket bättre än du. Kram och god jul!

2008-12-16 @ 23:00:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback