Camillas boklåda

Sachs bok följde med hem från USA i våras, men har stått oläst i bokhyllan sedan dess. Nu blev den uppgraderad till pendlingsläsning och har hittills resulterat i att jag började prata med en utbytesstudent på bussen som erbjöd sig vara bollplank till min uppsats!

Sachs är ekonom, vilket gjorde att jag från början var skeptisk till hans idéer om att få slut på fattigdomen i världen. När jag sedan läste att han har arbetat för Världsbanken i länder för att få igång deras ekonomi, så tänkte jag nästan sluta läsa (jag är inte så förtjust i hur Världsbanken och IMF hanterar fattigdomsbekämpning, bland annat det skriver jag min D-uppsats om).

Men jag fortsatte iaf läsningen och mina fördomar kom verkligen på skam! Den här killen är något på spåren! Han börjar med att förklara varför vissa länder inte lyckas få igång sin ekonomi och presentar "clinical economics", vilket innebär att man i en analys av ett lands ekonomiska situation måste se till mer än bara ekonomin; geografi spelar till exempel in (bra tänkt). Han visar oxå vad han har gjort bland annat i Bolivia, Polen, Kina och Indien, för att visa att det finns en lösning på problemen.

Han har oxå arbetat med fattigdomsbekämpning o HIV/AIDS-frågor i Afrika och här börjar hans ilska synas. Gång på gång visar han att det i ett globalt ekonomiskt perspektiv är betydligt "billigare" för i-länderna att hjälpa utvecklingsländerna att komma på fötter än att, som nuläget är, ignorera det. Han ägnar en stor del av boken åt att skälla på USA för att de inte ger sina 0,7% av BNP i bistånd som de lovat. Och gång på gång visar han på myter och missförstånd när det gäller bistånd; han presenterar beräkningar på att det faktiskt är möjligt att undanröja extrem fattigdom i världen. Det går! Om bara västvärlden får tummen ur arslet och tar det ansvar de faktiskt har tagit på sig!

Boken visar på flera sätt hur ignorant, okunnig och förbiseende i-länderna och IMF/Världsbanken har varit. Sachs presenterar konkreta handlingsplaner som involverar u-länderna för att komma ur fattigdomsfällan. Med reservation för att jag inte är ekonom, förstås. Jag har inte kunskap att bedöma hans ekonomiska beräkningar, men min kunskap inom sociologi och statskunskap säger mig iaf att hans tanke är vettig.

Men. Det märks att han är ekonom och inte statsvetare. Han skriver någonstans i boken att det är orealistiskt att USA har den makt de har, eftersom de är en sådan liten ekonomi, i global jämförelse. Han tar inte på något sätt hänsyn till att den politiska makten inte alltid är relaterad till den ekonomiska (USAs vetorätt i FN:s säkerhetsråd är till exempel inte baserad på ekonomi). Kanske gör det oxå att han är lite för blind i sin tilltro till FN-systemet; kanske är det mer tandlöst än han ser (eller vill erkänna).

Men framförallt inger den här boken hopp! Det går att undanröja den extrema fattigdomen i världen och det går om vi samarbetar! Argumenten är väl underbyggda (igen, med reservation för att jag inte är ekonom); läsaren blir översköljd med fakta och siffror som stärker trovärdigheten och det märks att Sachs faktiskt har funderat en del på det här.

Tillsammans med Bono har Sachs startat en satsning för att bekämpa aids, tuberkulos och malaria i Afrika, som går ut på att man shoppar och överskottet skänks till sjukdomsbekämpningen. Budskapet blir alltså att om inte regeringarna får tummen ur och ökar biståndet, så ska vi shoppa Afrika sjukdomsfritt. Ett resonemang jag väl tycker haltar en aning...

Men läs boken!