Camillas boklåda

Fredrikke Leuenbach är 21 år och året är 1875. Hon tillhör Köpenhamns högre medelklass och är förlovad med en riktig tråkmåns. Bröllopet planeras och det broderas monogram och planeras och donas. Hennes liv i övrigt är rent ut sagt TRÅKIGT.

Och så möter hon av en slump Fredrik Faber, förlossningsläkare, som umgås med hennes fästman. Han är uppmärksam, varm och han SER Fredrikke. Hon lever förstås upp i hans närvaro. Från att knappt ha haft ett eget socialt liv, inlemmas hon nu i Fredriks och hans syster Amalies umgänge med picknick i parker, skratt och intellektuella konversationer. Hennes fästman blir surare och surare.

När Fredrikke förstår hur det ligger till tar hon mod till sig och gör slut med tråkmånsen, till familjens stora fasa! HON, Fredrikke! Hon gifter sig med läkare Faber, om än under något, hm, annorlunda omständigheter. Omständigheter som kommer att prägla hela deras framtida liv tillsammans.

De lever tillsammans i sin kombinerade våning och praktik och Fredrik lever för medicinen. Fredrikke blir mer och mer ensam, även om paret utåt sett är oerhört lyckliga. Och vad händer på onsdagskvällarna i praktiken?

Fredrikke, eller Rikke som Fredrik kallar henne, utvecklas från en skir, blyg fröken till en bitvis riktigt bitig..ragata, kan man nog säga. Fredrik är gentleman uti fingerspetsarna, vänlig, varm, humoristisk och...hemlig. Jättehemlig, faktiskt. Inte förrän i slutet av boken förstår man riktigt hur hemlig han har tvingats vara.  Amalie, Fredriks syster är Rikkes raka motsats, sprudlande och livlig, något som stela Rikke förfasas över. Men trivs med, det är så lätt att vara sig själv i hennes sällskap.

Jag saknar redan bokens alla härliga karaktärer och alla saker de hittar på: kälkåkning, alla konversationer. och allt festande. Jag saknar sensualiteten och kärleken mellan Fredrik och Rikke, hennes trånande. Och jag saknar att bli överraskad -den här boken tar vändningar läsaren definitivt inte är beredd på.

På många sätt påminner den om Michael Fabers "Sugar -kvinnan som klev ut ur mörkret" på det sättet. Starka kvinnoporträtt med många dimensioner, mångfacetterande och fascinerande karaktärer vid sidan om huvudpersonen; alla karaktärerna utvecklas på, ibland, oväntade vis. Och båda historierna tar vägen åt oväntade håll.

Dessutom väcker Kaarsbols bok tankar om samhällets konventioner och regler. Jag gillar inte att säga det om böcker, för det verkar som att de är så predikande, vilket den här DEFINITIVT inte är. Mer utmanande, kan man säga.

Dumma dumma boken som är slut. Tänk att man redan har läst alla BRA böcker!

^{Bild: -Bokus}