Camillas boklåda

På var sitt håll.

Lydia först och Arvid är lite bitter. Han söker tröst hos en flicka, något som visar sig leda till en son. Föräldrarna har ingen tanke på att gifta sig, utan Arvid försörjer sonen, vilket får min respekt att växa för honom. Han gifter sig också, vilket kommer som lite av en överraskning för honom, då han inte har tänkt den tanken alls. Två barn "välsignas" de med och ett stort socialt umgänge.  Arvid vantrivs i äktenskapet och kan inte få Lydia ur tankarna.

10 år senare möts de igen och börjar ta upp kontakten, båda gifta på sitt håll. Här börjar det bli lite bittert. Okej att det inte var det enklaste att ta ut skilsmässa på sent 1800-tal, med försörjning, barn och det sociala stigmat som det kunde innebära, men var lite ansvarsfulla människor! Och det tjörvar verkligen till sig, framförallt mellan Arvid och Lydia. Kanske är de inte vad de en gång var, ens för varandra och risken för besvikelse är överhängande. Lydia är kanske den av de två som förändrats mest...

Men visst lider jag med dem, fångade på varsitt håll i trista äktenskap med någon de inte älskar och med kärleken så nära. Men ändå så långt ifrån.

Jag fascineras av språket. Jag uppfattar det som så enkelt, men det fångar känslor och stämningar och tankar som är allt annat än enkla. Jag tänker inte ens kommentera att det är gammaldags (äro, gingo, etc.) och därmed markera att det inte är något negativt för mig.

En glödande komplex kärlekshistoria väl inbäddad i den tidens sociala väv. Jag behöver nog läsa den igen när jag inte är så nyfiken på hur det ska gå för dem, så att jag inte behöver ha så bråttom att komma vidare och kan fokusera på detaljer mer. Slutet gjorde mig besviken, men det kanske var det enda möjliga. Förstås är den bra, även om otrogna människor alltid gör mig lite putt. Och den är faktiskt tidlös, även om den väldigt exakt är placerad i en tidsålder. Och underbar i allt sitt kärlekskranka, längtande, lidande. Och mitt i den praktiska realiteten som kallas vardag. Jo, jag tyckte om den.

^{Bild: AdLibris (fast den bok jag lånade var faktiskt charmigare. Men det här var den enda jag hittade bild på, så håll till godo...)}