Camillas boklåda

mm, såg precis intervjun med Jenny Diski på Kunskapskanalen. Bokidiotens tankar om att man kanske inte tycker om en författare när man hör honom/henne live ringde lite i bakhuvudet och i början tyckte jag hon verkade lite lättirriterad, svårtillgänglig och lite..ja, kärv. Men denna förtjusande engelska. Som hon talar, menar jag, även om personen oxå är rätt förtjusande.

Trots att hon i intervjun flera gånger säger att hon inte är nyfiken på världen, så tror jag att hon ändå är det. Inte sådär bestiga-Mount-Everest-nyfiken (möjligen om hon fick skjuts upp. Av, säg, en helikopter), utan mer en nyfikenhet om vad som händer med mig och andra i interaktionen mellan mig och andra. Och vad som händer i interaktionen mellan mig och den fysiska världen.

Jag tyckte om henne. För att ofta skriva om att inget händer och för att så ofta önska att inget händer, så är hon en väldigt levande människa. Hon drar sig inte likt autisten undan världen fullständigt, utan leker med hur sin syn på världen och andras möts och ibland krockar. Det är intressant, introspektivt, men inte absolut introvert. Jag hade väntat mig en mindre förtjusande och mer inbunden engelska än den vi fick träffa.

Däremot tyckte jag inte om intervjuarinnan. Intervjun blev inte så mycket av ett samtal och ett samspel som jag hade hoppats och jag tycker inte det är Diskis fel. Jag tyckte inte att kvinnan ifråga gjorde intervjun till ett samtal, utan hon ställde en fråga, lät Diski svara och oavsett svaret, så gick hon vidare till nästa fråga i sitt formulär. Vad är det för intervjuteknik: lite flexibilitet om jag får be!

Nu var ju Diski förtjusande mångordig och tilläts vara det, men jag hade gärna sett att det hade blivit ett samtal istället för fråga-svar-fråga-svar, utan någon egentligen koppling mellan svar och nästkommande fråga. Det är ju med hjälp av ett samtal som man lär känna en människa, i fråga-svar-leken är risken stor att man bara får ytlig och dessutom mest verbal information. Helt värdelös var hon förstås inte, hon var påläst och ställde en del riktigt intressanta frågor (till exempel om hur Diski ställde sig till att det icke-händandet som hon längtar till ju är väldigt likt döden). Intervjun var ju dessutom ett sammandrag och det är förstås svårt att göra en rättvis bedömning på det materialet. Men jag tyckte ändå inte om henne, men desto mer om Diski.

Såg ni intervjun? Vad tyckte ni?