Camillas boklåda

• The Known World av Edward P Jones
• Storm över Frankrike av Irene Nemirovsky
• På tunn is: en resa till Antarktis av Jenny Diski
• Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson
• Egalias döttrar av Gerd Brantenberg
• Stjärnor utan svindel av Louise Boije av Gennäs
• Parfymen av Patrick Süskind
• Ensamhetens brunn av Radclyffe Hall

• Jag har hittat en massa andra som älskar att läsa och bloggar om det och böcker. Bland andra Johanna, Malin, bokhororna, Lise, Hundöra, The Girl Least Likely to, Onekligen, Conan bibliotekarien (som faktiskt borde få pris för bästa bloggnamn!).

• Jag har gjort så många bra läsupplevelser som jag inte hade gjort annars, tack vare alla boktips jag hittat i andra bloggar. Jenny Diski, Denise Mina, Radclyffe Hall och Thomas Bodström hade jag nog inte hittat (eller läst) om det inte hade varit för rekommendationer och bra omdömen från andra bloggar. Andra tips som nu står i bokboken i väntan på att få följa med hem från bibblan, är Manuel och hans "Library at night" och Douglas Couplands "Microslaves". Det är faktiskt något av det bästa med att bloggeriet: att få tips och bli inspirerad om läsning :)

• Alla boktipsen har fått mig att skaffa en bokbok, som nu är oumbärlig vid bibblobesök.

• Allt skrivande och läsande av bloggar har fått mig att fundera mera över författeri, läsande och böcker. Jag har till exempel gjort middagsplaner med litteratur som gemensam nämnare (i olika utförande), vilket faktiskt är ett fantastiskt tankeexperiment som jag brukar använda när jag inte kan sova. (Vilket iofs resulterar i att jag oftast vill upp och skriva inbjudningskort direkt...)

• Jag har blivit tydligare med vad jag tycker om de böcker jag läser, eftersom jag tvingas formulera mina åsikter ordentligt när jag ska skriva inlägg om böcker. Det säger lixom inget att bara säga att "den var bra" eller "den var inte bra", även om jag vet vad jag menar med det just när jag har läst ut boken, eftersom jag då har känslan kvar i kroppen. Jag vill ju fästa känslorna, så att jag kommer ihåg dem när jag läser inlägget igen. Och förstås så att andra fattar när de läser om böckerna.

• Jag har upptäckt att jag ibland har svårt att sätta ord på mina åsikter om böcker. Hur förmedlar man den där känslan av att en bok är så speciell? Jag känner ofta att jag saknar adekvata begrepp och exakta beskrivningar, vilket innebär att jag bland måste fundera länge och diskutera med andra om en bok innan jag kan sätta ord på vad det är jag tycker om boken. Känslor är svåra att överföra i ord.

• Jag har slutat att ha dåligt samvete för att jag lämnar igen böcker olästa. För det är bara att låna om dem. Jag insåg att jag aldrig kommer att hinna läsa alla bra böcker innan jag dör och blev helt förtvivlad. Efter ungefär 20 minuter tänkte jag att det ju faktiskt innebär att det aldrig kommer att ta slut på böcker, det vill säga att jag kommer att ha att göra (det vill säga läsa) tills jag dör. Och det är ju faktiskt en bra sak! Så de böcker jag lämnar igen olästa kan jag ju bara låna om igen. Sen när jag får lust.

• Jag har blivit fastare i min övertygelse att läsning ska vara något njutbart och därför inte förenad med några måsten (däremot regler. Som typ att lämna igen böckerna i tid, så att andra får njuta av dem oxå). I början av 2007 funderade jag på om jag skulle ha något tema för min läsning under året och kom fram till att jag skulle satsa på Bra Böcker. Jag vill kunna välja böcker helt efter dagsform, lust och pirr i magen och inte känna mig begränsad när jag står där med en bok i handen som jag har blivit störtförälskad i men inte "får" låna, för att jag har bestämt att jag inte ska läsa just såna böcker i år. Jag har därför slutat ha dåligt samvete för att jag inte läser ut böcker som jag inte tycker är bra: njutning är mitt ledord :)

• Bloggeriet ska även det vara förknippat med njutning. Därför blir det inga inlägg förrän jag känner att det är dags att skriva. Ibland skriver jag om dem i princip omgående när sista sidan är läst, så att de inte ens hamnar på skrivbordet, men ibland får de ligga på skrivbordet ett tag. Och måste de tillbaka till bibblan innan jag hunnit skriva om dem, så skriver jag ett utkast med titeln i rubriken och så får läsupplevelsen fortsätta vila. Tills det är dags.

• Möjligheterna som ges att ändra i stil- och kodmallar har ofrånkomligen gjort att jag blivit nyfiken på html-kodning. En del har jag kunnat gissa mig till och en del har jag dechiffrerat genom tips i andra bloggar. Men det räcker inte riktigt, så en "html för dummies" står uppskriven i bokboken, så att jag får stilla min nyfikenhet på riktigt. Får se om det ger några resultat här i bloggen (om inte annnat kommer säkert en recension ;).

• Utan bloggen hade jag heller aldrig fått läsa ett "oredigerade förhandsexemplar" (av Tim Davys "Amberville"). Sånt gör jag gäärna igen (wink wink, nudge nugde) :)

Jag har blivit utmanad av bokidioten att lista mina litterära hjältar. "Hjältar som man minns länge efter att man har läst boken, och som på något sätt har blivit större än både boken och författaren". Citat bokidioten.

Vad är en hjälte egentligen? Wikipedia (detta underverk av lättillgänglig information) säger att en hjälte är en "...beundransvärd person som utför stordåd, och som på så sätt vinner stor heder och ära".

Jag glömmer så snabbt böcker jag har läst och hjältar jag har stött på. Det här kräver således en del funderande och urvalet av mina hjältar görs nog av de böcker jag har läst på senaste tiden.

Lisbeth Salander är den jag första tänker på. Utsatt för vidriga (rätts)övergrepp överlever hon och hämnas. Hon är så härligt anti samhället att hon bara däri blir en hjälte i mina ögon, och hon lyckas till slut använda samhällets erkända verktyg för att hämnas. Go Lisbeth!

På min lista kommer sedan en icke-litterär hjälte, dock omskriven i bokform. Agneta Löfqvist har skrivit om sitt liv med kroniskt trötthetssyndrom och hur hon gör för att överleva sin vardag. Vilket hon gör med bravur. "Stordåd" i Wikipedias definition ska i Löfqvists fall alltså förstås som att överleva och oxå leva. Här kan du läsa mer om vad jag tyckte om hennes bok.

Coq Rouge är nog min favorithjälte, även fast han hjältestatus beror på vem man frågar. Stadsmakter belönar honom med medaljer och plåtskrot, han gör en massa fantastiska (och fruktansvärda) saker, räddar en massa människor, men dödar oxå en del. Privat drabbas hans familj av hans ständiga hemlighållande och resande och han själv av de psykiska påföljder som uppdragen innebär. För mig är han ändå en hjälte eftersom han överlever allt detta. Lite ambivalent är jag ändå, för hur mycket är egentligen arbetet värt? Jag hade förmodligen aldrig stått ut att vara gift med honom, eftersom jag ständigt skulle komma i andra hand. Så, hm, Hamilton blir nog "hjälte minus". Hjälteutnämningen blir med en liten reservation, ändå.

Sen kommer jag mest att tänka på lite mer klassiska hjältar som Robin Hood (åh, vad jag ville hänga med honom och Lille John när jag var liten. Skjuta pilbåge och vara ute på äventyr!) och Jonathan Lejonhjärta, som jag såg att bokidioten oxå nämnde. Kan Harry Potter räknas som hjälte? Han kommer inte upp på min hjältelista, helt enkelt för att jag inte fascineras av honom såå mycket, men definitionsmässigt kanske han räknas det?

Och härmed kan Pale Green Woman och AnnCharlott och Malin känna sig utmanade!