"Field of blood" av Denise Mina
Det var ett tag sen jag läste ut den här, men varje gång jag tittat på den på skrivbordet och tänkt att jag skulle blogga om den, så har något tagit emot. Fram tills ikväll.
Paddy Meehans högsta önskan är att bli journalist och hon har fått in en fot som typ springpojke (-flicka!) till de RIKTIGA journalisterna, 99% män. En treårig pojke försvinner och hittas senare mördad och på egen risk börjar hon undersöka saken. Och då börjar det hända saker.
För att vara 18 bast är Paddy ovanligt brådmogen. Inte trovärdigt, Mina, även om storyn i övrigt är riktigt fängslande. Liksom Garnethill är det en sån där bok som jag inte kan släppa förrän jag får veta slutet. Men jag irriterar mig över Paddys ungdom inte känns riktigt trovärdig. Hon känns mer 25 än 18. Annars väl varvat mellan hennes privata problem och hennes utredning kring stackars treåringen. Även om mördaren inte är av oväntad karaktär, så gör inramningen av utredningen att nyfikenheten tvingar en att vända sida.
Däremot gillar jag att Paddy inte köper de katolska levnadsreglerna hon fått med sig sedan barnsben utan att tänka själv. Jag har inget emot att folk håller på sig, alltså, bara de har tagit ett självständigt beslut om det. Go Paddy! :)
Insprängd i Paddys historia finns en annan Paddys historia. En sann historia. Hade jag kunnat mer om Skottlands historia hade boken förmodligen fått ännu en dimension, men även den tråden gjorde att boken fick ett oväntat djup.
Mm...mer Mina till mig!
Paddy Meehans högsta önskan är att bli journalist och hon har fått in en fot som typ springpojke (-flicka!) till de RIKTIGA journalisterna, 99% män. En treårig pojke försvinner och hittas senare mördad och på egen risk börjar hon undersöka saken. Och då börjar det hända saker.
För att vara 18 bast är Paddy ovanligt brådmogen. Inte trovärdigt, Mina, även om storyn i övrigt är riktigt fängslande. Liksom Garnethill är det en sån där bok som jag inte kan släppa förrän jag får veta slutet. Men jag irriterar mig över Paddys ungdom inte känns riktigt trovärdig. Hon känns mer 25 än 18. Annars väl varvat mellan hennes privata problem och hennes utredning kring stackars treåringen. Även om mördaren inte är av oväntad karaktär, så gör inramningen av utredningen att nyfikenheten tvingar en att vända sida.
Däremot gillar jag att Paddy inte köper de katolska levnadsreglerna hon fått med sig sedan barnsben utan att tänka själv. Jag har inget emot att folk håller på sig, alltså, bara de har tagit ett självständigt beslut om det. Go Paddy! :)
Insprängd i Paddys historia finns en annan Paddys historia. En sann historia. Hade jag kunnat mer om Skottlands historia hade boken förmodligen fått ännu en dimension, men även den tråden gjorde att boken fick ett oväntat djup.
Mm...mer Mina till mig!
Kommentarer
Trackback