Om om hade varit.

Min ål tajm sömnfixare har länge varit en begagnad Röda Rummet jag en gång fick av mamma. Den har varit ett utmärkt sömnmedel, eftersom den är så förbaskat trååkig! Jag vet att jag tyckte hans skildring av byårkratin var fullständigt lysande och tror att jag har läst ut den (fast det kan lika gärna ha varit så att jag somnade och boken helt enkelt föll igen).

Nu läser jag hos
Ika att Röda Rummet finns som ljudbok med Per Myrberg som uppläsare, blir förtjust och planerar en omläsning. Strindberg böör man ju ändå ha läst, tänker jag. Tills jag kommer på att jag tänker på Per MORberg ( hemsida).

Jag hyser ett slags hatkärlek till karln. Aj löööv se honom laga mat på TV, trots att han drar honingskladdiga fingrar i håret och kan vara allmänt äcklig i köket -han är så rått...hm, sexig! Han gör dessutom sina roller så fruktansvärt bra (psykopaten Viggo i Rederiet, tex). Det där köksäckliga och det faktum att han mest spelar psykopatiga roller gör mig lite fundersam på vad han är för sort egentligen...

Strindberg hade blivit så mycket mer uthärdlig (jag hade kanske tom uppskattat honom..) om jag lyssnande hade fått blunda och tänka mig att Peran verkligen satt i samma rum som mig och läste Röda Rummet bara för mig. Efter att han slängt ihop en citronfromage till mig. Åååh.

Nu kommer det inte att ske. Aldrig. Någonsin. Varför, Per Morberg, har inte du läst in Röda Rummet? Du kan få göra det i mitt vardagsrum, jag kan bistå med kaffe, smäktande "åååhn" och kanske tom citronfromage. Slå mig en signal bara, så fixar vi det!

Och dumma dumma Per Myrberg som heter nästan likadant...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback