"Globaliseringen och dess kritiker" av Joseph Stiglitz
Min pendlingsläsning har hittills karaktäriserats av globaliseringsrelaterd litteratur. Stiglitz inget undantag. Före detta ekonomisk rådgivare och vicepresident i Världsbanken passar han här på att ge sviiidande kritik till IMFs och WBs agerande. Ideologistyrda, egennyttiga, egoistiska och inte särskilt intresserade av att lära sig hur verkligheten fungerar är betyget som institutionerna, och framförallt IMF får. Ha!
Boken skrevs när han hade befunnit sig i maktens korridorer ett tag och skaffat sig en hel del insyn. Som han gladeligen delar med sig av. Vilket, förstås, ger trovärdighet. Han beskriver vad som händer när länder agerar enligt IMFs riktlinjer, jämfört med de länder där regeringarna tänker själva. Långnäsa åt IMF, säger jag bara ;) Inte alltid, förstås, men tillräckligt ofta för att det ska visa sig att organisationen har lite issues, alltså. De behöver hyfsa till sin verklighetsuppfattning och bedömningen av hur långt den egna expertisen räcker, bland annat. Ett par besök ute i verkligheten räcker liksom inte för att kunna göra den till ett bättre ställe. Det bästa är kanske ibland att sluta besöka den öht och låta andra göra jobbet... (jag är inte cynisk, jag inte...)
Ekonom är även den här snubben och i det här fallet, till skillnad från Sachs, gör det att läsningen stundtals är svårgenomtränglig. Jag är inte ekonom, vilket blir plågsamt tydligt, så jag skummar en massa stycken fyllda med ekonomiska för att komma fram till hans slutsatser om hur framförallt IMF kan göra ett bättre jobb. Idéerna är bra, men faller på att ett land fortfarande har vetorätt och förmodligen inte är så intresserade av att göra om ett verktyg som hittills har landet har kunnat använda till sin fördel.
Ja, jag är skeptisk, men den här boken, tillsammans med andra, har bidragit till att debatten om globaliseringen, biståndet och IMF/WB har intensifierats. Så kanske finns det hopp. Castells (sociologsnubbe, vars teori jag testar i min uppsats, f.ö.) menar ju att förändringar kommer utifrån och kanske händer det nångång någonting.
Boken skrevs när han hade befunnit sig i maktens korridorer ett tag och skaffat sig en hel del insyn. Som han gladeligen delar med sig av. Vilket, förstås, ger trovärdighet. Han beskriver vad som händer när länder agerar enligt IMFs riktlinjer, jämfört med de länder där regeringarna tänker själva. Långnäsa åt IMF, säger jag bara ;) Inte alltid, förstås, men tillräckligt ofta för att det ska visa sig att organisationen har lite issues, alltså. De behöver hyfsa till sin verklighetsuppfattning och bedömningen av hur långt den egna expertisen räcker, bland annat. Ett par besök ute i verkligheten räcker liksom inte för att kunna göra den till ett bättre ställe. Det bästa är kanske ibland att sluta besöka den öht och låta andra göra jobbet... (jag är inte cynisk, jag inte...)
Ekonom är även den här snubben och i det här fallet, till skillnad från Sachs, gör det att läsningen stundtals är svårgenomtränglig. Jag är inte ekonom, vilket blir plågsamt tydligt, så jag skummar en massa stycken fyllda med ekonomiska för att komma fram till hans slutsatser om hur framförallt IMF kan göra ett bättre jobb. Idéerna är bra, men faller på att ett land fortfarande har vetorätt och förmodligen inte är så intresserade av att göra om ett verktyg som hittills har landet har kunnat använda till sin fördel.
Ja, jag är skeptisk, men den här boken, tillsammans med andra, har bidragit till att debatten om globaliseringen, biståndet och IMF/WB har intensifierats. Så kanske finns det hopp. Castells (sociologsnubbe, vars teori jag testar i min uppsats, f.ö.) menar ju att förändringar kommer utifrån och kanske händer det nångång någonting.
Kommentarer
Trackback