Camillas boklåda

Det har väl knappast undgått någon bokälskare att bokrean drar igång på tisdag. Mig hade det faktiskt (nästan) undgått. Inte hade väl jag tänkt att den var ett återkommande fenomen, lika regelbundet som julen eller midsommar eller påsken eller vilken som helst annan årlig högtid... Mycket beror det på att min lilla lilla plånbok inte tillät mig att köpa något på förra årets rea, så då förträngde vi bokreafenomenet helt och för alltid. Nästan. Fast i år har jag råd (och lust!) att shoppa.

Och det råder lite olika åsikter om rean. Hos Erika och Mårten läser jag om att bokrean har reat ut sin själ och till och med om att bojkotta bokrean. Jag är själv lite kluven till det här bokreafenomenet. Å ena sidan ser jag i katalogerna böcker som jag nog inte skulle köpt annars, typ Bonniers stora bok om måleriets historia som jag nog kommer att köpa i år. En bok som jag ju vill ha, men inte skulle köpa till ordinarie pris. Jag gillar oxå tanken på att vid ett tillfälle per år storhandla böcker, att passa på att köpa böcker som man tidigare har fingrat på, men tyckt varit för dyra (något som nu är mindre aktuellt iom sänkning av bokmoms och min något förbättrade privatekonomi). Bokreakatalogerna fungerar oxå som läsinspiration och en del titlar hamnar i bokboken för senare bibblobesök. Och sen finns det förstås en tjusning i att läsa katalogerna från de olika bokhandlarna, sammanställa listor på vilken bokhandel som har den billigaste boken och stå och göra en snabbräd vid midnatt för att få tag på de åtråvärda nya kärlekarna (som jag i år inte har bestämt mig för hur jag ska göra, på tisdag inträffar ju en annan Viktig Händelse som förutsätter att jag är utvilad och förberedd).

Å andra sidan är jag totalt emot den kommersialism som upptryckandet av speciella bokreaupplagor innebär: böcker som är billiga både i den monetära bemärkelsen men även i kvalitet. De böcker jag köper, oavset inköpstillfälle, ska vara böcker av BRA kvalitet och då köper jag de hellre till ordinarie pris för att få en bra bindning. Blir jag sugen på dubbelt billiga böcker, så är det för att jag vill åt läsupplevelsen och inte själva den fysiska boken och då går jag hellre till bibblan.

Jag är oxå lite kluven till det här med att köpa spillrans nya böcker. Jag samlar ju på läsupplevelser och går faktiskt i första hand till bibblan för att få dessa (ska räkna ihop nångång hur mycket pengar bibblan sparar mig jämfört med att köpa alla de böcker jag läser). Jag köper oxå hellre böcker på secondhand än i bokhandel (något Erika oxå skriver om). För halva priset av en ny pocketbok fick jag till exempel igår fem relativt nya pocketböcker och en lite äldre som var ett riktigt guldkorn. Att handla böcker är för mig att fynda.

Men visst gör jag fynd i bokhandlar: "Shantaram" på engelska fick jag för en dryg hundralapp på Pocketshop, Manguels "En historia om läsning" på Adlibris till ordinarie pris för att min förälskelse inte kunde hindra mig. Och fynd kan oxå vara att köpa en bok till ordinarie pris för att få ett helt orört exemplar som jag kommer att vara en första att läsa (som Shantaram). Men igår fyndade jag "Les Miserables" i Wordsworths engelska pocketutgåva för 2x5 kr i som praktiskt taget var oläst; Anja Snellmans "Rädslans geografi" (som har stått i min bokbok läänge nu) för en femma och en bok från 70-talet om att lifta genom Afghanistan, Irak, Indien och Pakistan som jag inte ens visste fanns eller att jag ville läsa, förrän jag stod med den i handen (Thomas Löfströms "Liftaren" och "Vägen till Kathmandu" i samma bok, åtråvärd iom nyfunnen fascination för det så kallade österlandet).

Sannolikheten att göra fynd är så mycket större på ett antikvariat eller på Myrorna/Stadsmissionen/Hjärta till hjärta, eftersom utbudet inte är givet. Till en bokhandel kan man bege sig på jakt efter en speciell bok och vara ganska säker på att finna den, men till en secondhandboklåda gör man bäst i att gå med öppna ögon, för där vet man aldrig vad man kan finna.

Var köper ni helst böcker? Och ska ni shoppa nåt på bokrean?