"1968, när allting var i rörelse" av Kjell Östberg
Ny pendlingsläsningsbok avklarad: "1968 när allting var i rörelse" av Kjell Östberg.
Jag kan ingenting om efterkrigstidshistoria i Sverige. När vi kom så långt på historian på gymnasiet, så var det dags att ta studenten. Tack för det, televerket, lixom.
Det har fått som konsekvens att jag är hiskeligt nyfiken på åren mellan 1960-1990. Statsvetenskapen gav mig en snabb, men rätt grundlig, genomgång av svensk politisk historia, vilket målade i en hel hög vita fläckar i mitt historiesinne.
Östbergs bok målar i fler fläckar. Jag relaterar mycket av vad Östberg berättar till vad Guillou berättar i Coq Rouge (alla minneskrokar är bra!) och då blir det ännu bättre: jag får vita historiefläckar imålade och jag får tänka på Hamilton på samma gång :)
Välskrivet, informativt och väldigt väldigt bra! Han menar att 1968 egentligen sträcker sig från 50- till en bit in på 70-talet och presenterar så mycket empiri för sin sak att jag bara vill jubla! Det är ju det här jag har saknat, en sträckläsare om nutidshistoria!
De dagar jag har varit trött, håglös och på dåligt humör på väg till jobbet, så har den här funkat som en riktig humörhöjare! Jag har lärt mig något nytt på nästan varenda sida och då gör det ju inget att jag bara hinner läsa två innan jag somnar för att bussen gungar så skönt!
Det enda jag som sociologinörd irriterar mig på är att han använder "diskurs" utan att definiera det. Eftersom jag har snöat in lite på diskursanalys, så är jag av den åsikten att det begreppet om något MÅSTE definieras om man ska använda det! Grr.. Men det är ett rätt litet "grr", för boken är så bra så bra!
Jag kan ingenting om efterkrigstidshistoria i Sverige. När vi kom så långt på historian på gymnasiet, så var det dags att ta studenten. Tack för det, televerket, lixom.
Det har fått som konsekvens att jag är hiskeligt nyfiken på åren mellan 1960-1990. Statsvetenskapen gav mig en snabb, men rätt grundlig, genomgång av svensk politisk historia, vilket målade i en hel hög vita fläckar i mitt historiesinne.
Östbergs bok målar i fler fläckar. Jag relaterar mycket av vad Östberg berättar till vad Guillou berättar i Coq Rouge (alla minneskrokar är bra!) och då blir det ännu bättre: jag får vita historiefläckar imålade och jag får tänka på Hamilton på samma gång :)
Välskrivet, informativt och väldigt väldigt bra! Han menar att 1968 egentligen sträcker sig från 50- till en bit in på 70-talet och presenterar så mycket empiri för sin sak att jag bara vill jubla! Det är ju det här jag har saknat, en sträckläsare om nutidshistoria!
De dagar jag har varit trött, håglös och på dåligt humör på väg till jobbet, så har den här funkat som en riktig humörhöjare! Jag har lärt mig något nytt på nästan varenda sida och då gör det ju inget att jag bara hinner läsa två innan jag somnar för att bussen gungar så skönt!
Det enda jag som sociologinörd irriterar mig på är att han använder "diskurs" utan att definiera det. Eftersom jag har snöat in lite på diskursanalys, så är jag av den åsikten att det begreppet om något MÅSTE definieras om man ska använda det! Grr.. Men det är ett rätt litet "grr", för boken är så bra så bra!
Kommentarer
Postat av: camilla
vilket bra boktips! är också mkt fascierad av året 1968 och den tiden
Postat av: Johanna/bokidioten
tack för tipset! Låter som en bok för mig! Kan ge dig ett annat tips i utbyte i samma genre: Göran Hägg har skrivit välfärdsåren. Väl värd att läsa i små portioner!
Postat av: Camilla
camilla: ja, det är något speciellt med 1960-70-talet!
johanna/bokidioten: tack! Jag har tittat på välfärdsåren, men aldrig riktigt vågat ta tag i den, men jag ska nog tänka en gång till :)
Trackback