"700 dagar i Rosenbad" av Thomas Bodström

Den här lånade jag efter att ha läst bokidiotens recension

Jag sträckläste den. Sträck-skumläste den rättare sagt igår i soffan och jag är lika nöjd som bokidioten. Den här boken ger en känsla av att politiker faktiskt uträttar något när de sitter vid makten och boken förstärker det redan goda intryck jag hade av Bodström. Den är oxå en utmärkt skildring av den svenska byråkratin, hur beslutsfattandet sker på departementen och hur lobbying sker på Europanivå. Och hur fullspäckad en ministervardag är och hur snabbt allting går. Den är oxå en utmärkt samtidsskildring, men framförallt en mycket bra inblick i maktens korridorer och av en målmedveten, stark och tydlig person som gjorde sitt bästa som minister.


Fast det känns lite märkligt att läsa om "Göran", "Paggan", "Maud" när man är van att det står "Göran Persson", "Leif Pagrotsky" och "Maud Olofsson". Att vara på first name-basis med de människorna måste vara häftigt.

 

Boken är personlig, utan att vara privat. Den handlar om Bodströms tid som minister, visserligen med glimtar i hur det påverkade och förändrade hans privatliv, men utan avslöjanden. Han värnar om sin integritet och vet exakt var gränsen går mellan privat och offentligt i sitt liv. Den är heller inte fylld med långa ideologiska haranger, utan med klara, föredömligt korta avsnitt om bakgrunden till beslut. Föredömligt för att vara socialdemokrat, om man frågar mig?

Den här bör definitivt läsas om man har det minsta intresse av svensk politik och det svenska samhälle! Dessutom är Bodström med råge Sveriges snyggaste minister :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback